Traumatisk hjärnskada
Vad är en traumatisk hjärnskada?
Traumatiska hjärnskador orsakas av yttre våld mot huvudet som gör att hjärnan rör sig inuti skallen. Det beror oftast på trafikolyckor eller fallolyckor. Hjärnskakning är en typ av lätt traumatisk hjärnskada.
Andra orsaker är avsiktligt våld, det vill säga misshandel, eller oavsiktligt våld, exempelvis i samband med utövande av idrott.
Varje år får cirka 20 000 personer en traumatisk hjärnskada i Sverige. Av dem får cirka 4 000 personer långvariga besvär, ofta för resten av livet.
Du som vill få information om hur hjärnan är uppbyggd och fungerar kan se en kort film om hjärnan. Den har producerats av Rehabiliteringsmedicinska kliniken på Danderyds sjukhus.
TBI
Traumatisk hjärnskada kallas också TBI som står för Traumatic Brain Injury (engelska). Den är indelad i tre grader som beskriver omfattningen av skadan och symtom. Även hjärnskakning är en form av hjärnskada. Den räknas som lätt TBI.
Symtom efter lätt hjärnskada eller hjärnskakning
Vanliga symtom kan vara följande:
- Kroppsliga symtom som huvudvärk, illamående/kräkningar, yrsel, ljus- eller ljudkänslighet eller synproblem som att se suddigt eller dubbelt.
- Balansstörningar
- Kognitiva besvär såsom en upplevelse av att det går långsamt att tänka och reagera, svårt att koncentrera sig och att komma ihåg saker. För vissa kan det vara svårt att se helheten eller att byta perspektiv.
- Ovanlig trötthet efter fysisk ansträngning eller tankearbete. Tröttheten kan komma hastigt och göra det svårt att hantera vanligtvis enkla uppgifter.
- Humörsvängningar som att plötsligt bli ovanligt ledsen, irriterad eller orolig
- Svårigheter att hantera stress eller starka känslor
- Svårigheter att somna eller att sova på natten.
Kontakta vården efter olycka eller annat våld mot huvudet
Sök alltid vård på närmaste akutmottagning om du har varit medvetslös eller har mycket ont i huvudet!
Om du har andra symtom kan du kontakta vårdcentralen eller jourhavande närsjukvård.
Hör av dig till vårdcentralen eller annan mottagning i din närhet
- om du försämras under dagarna eller veckorna efter en hjärnskakning, även om du tidigare sökt vård för dina besvär
- om du har symtom kvar efter fyra veckor trots tidigare kontakt med vården.
Undersökning och behandling
Du som kontaktar sjukvården får en bedömning av din skada. Du kan få en röntgenundersökning av hjärnan om läkaren bedömer att det är nödvändigt. Beroende på hur svårt du har skadat dig kan du bli inlagd på en avdelning för vidare observation eller eventuella undersökningar.
Svårare traumatiska hjärnskador behöver ofta opereras och kräver då en längre tids behandling på sjukhuset. Forskning och praktisk erfarenhet har visat att teambaserad vård och rehabilitering efter en hjärnskada ger bra resultat. Ett sådant team kan bestå av en läkare, fysioterapeut, arbetsterapeut, psykolog och kurator.
Om talförmågan är nedsatt kan det vara nödvändigt att även en logoped ingår i rehabteamet.
Långvariga besvär
De allra flesta som råkar ut för en lättare hjärnskada eller hjärnskakning återhämtar sig helt inom ett par månader. För vissa kan det ta lite längre tid. Några få kan ha kvar svårigheter även efter ett år.
Långvariga besvär efter hjärnskakning liknar de akuta symtomen. Ibland kan nya svårigheter tillkomma, exempelvis
- att ha en sämre förmåga att planera, organisera och utföra aktiviteter
- att ha förutom huvudvärk också ont i nacken.
Vid långvariga besvär kan det vara en bra idé att be läkaren på vårdcentralen om en remiss till närmaste rehabiliteringsmottagning. Där kan du träffa ett rehabiliteringsteam med olika specialiseringar, som beskrivet i avsnittet Undersökning och behandling. Teamet gör en bedömning av dina symtom och hur aktiviteter i ditt dagliga liv påverkas.
Rehabiliteringen innebär ofta att du tränar förmågor som blivit sämre på grund av skadan. Du kan också behöva lära dig strategier för att ersätta förlorade förmågor med nya sätt att hantera en situation. Det är vanligt att smärtbehandling ingår i rehabiliteringen.
Egen vårdbegäran
De flesta regioner ger idag möjligheten att skriva en egen remiss (egen vårdbegäran) till specialistmottagningar. Det är viktigt att du behåller kontakten med vårdcentralen, så att mottagningen vet vart de ska vända sig för att informera om bedömning och rehabiliteringsplan.