Kräv digital delaktighet

Text: Anna Sjöstrand
Foto: Josefin Laul

Utan digital delaktighet, ingen delaktighet. När systemen funkar för de flesta, men inte för alla, blir stigmatiseringen desto större för dem som lämnas utanför.
– Funktionsrättsrörelsen behöver samla ihop sig och ställa krav, menar Susanna Laurin på Funka.

Susanna Laurin växte upp i en familj som var kontaktfamilj, avlastningshem, stödhem eller vad det kan ha hetat; det viktiga var att det alltid fanns plats för en unge till. Ibland saknades en arm eller ett ben eller syn eller något annat på den där ungen, och det blev aldrig riktigt av att Susanna Laurin lärde sig att det var något konstigt med det. Om benet fattades fanns det väl något annat som funkade i stället. Musiksmaken kanske.

När hon blev tonåring och skulle gå ut på stan en kväll med någon av de här kompisarna så blev det en verklig chock att se hur krångligt, för att inte säga omöjligt, det var att ta sig fram. Marken, ljuden, synfältet minerades plötsligt av hinder och ovanpå det kom ett ganska massivt ointresse för att ta bort hindren, ”tråkigt för henne där i rullstolen om hon inte tar sig upp för trappan”.

– Det var 1980-tal, och mina vänner i rullstol blev inte ens tilltalade. När saker är fel, framför allt orättvisa, så börjar jag pilla. Sedan pillar jag tills det löser sig eller så ropar jag på någon annan som kan mer än jag, säger Susanna Laurin, som inte heller lärde sig att ge upp.

Erfarenheten från uppväxten ledde till ett livslångt engagemang i funktionsrättsrörelsen, bland annat genom Independent Living och som ansvarig för sin systers assistansbolag.

Fokus på lösningar
I dag är hon lika djupt omotiverad att acceptera hindren, även om det länge varit de digitala hindren som fångat hennes intresse. Sedan tjugo år arbetar hon på Funka.

– Funka startades när funkisrörelsen upptäckte ”shit det finns något som heter internet, det kommer inte att gå över, vi måste haka på”. Då startades handikapp.se. Ordet säger ju något om hur länge sedan det är.

Handikapp.se blev grunden till Funka, ursprungligen ett arvsfondsprojekt. Fokus var att hitta lösningar så att alla kan vara med på detta nya, internet.

Efter att länge ha varit vd är Susanna Laurin nu forsknings- och innovationschef. Hon leder forskningsavdelningen och arbetar med rättighetsfrågor, lagstiftning och policyutveckling kring digital tillgänglighet. Vad har då internet och digitala verktyg med delaktighet, ytterst mänskliga rättigheter, att göra?

– Teknik som hjälpmedel, en anpassad rullstol eller dator, bidrar givetvis till delaktighet. Men i dag gäller det lika mycket glappet mellan dem som hänger med i utvecklingen och dem som inte gör det.

Den digitala miljön är mark som måste beträdas för att kunna vara delaktig i samhället. Långt ifrån alla är det; man räknar på att så mycket som tjugo procent av befolkningen lämnas utanför.

– Framför allt är verifiering och säkerhet en stor fråga. Med hjälp av ett bankid kan du betala räkningarna, boka vård eller läsa din journal, köpa saker och så vidare. Men utan bankid?

Många av dem som inte är delaktiga har en funktionsnedsättning. Susanna Laurin gillar inte det här alls. Det blir varken lönsamt, effektivt eller säkert på det sättet.

– Skandal är ordet. Vi förbättrar och utvecklar i rasande takt, men alltför många lämnas utanför. Förutom frågan om rättigheter så blir de här personerna riktigt dyra att hantera för samhället.

När allt är standardiserat och bygger på att du kan logga in dig med bankid och klicka dig vidare så blir varje person som faller utanför resurskrävande eller beroende av anhörigas stöd.

Vad vill rörelsen?
– Digital delaktighet är alltså en fråga där funktionsrättsrörelsen ska ryta ifrån mer och ställa större krav, menar Susanna Laurin.

– Kraven och behoven kan sedan omvandlas till faktiska lösningar, som kräver resurser. Frågan måste upp på policynivå och bli intressepolitik. Det är inte jag som tillgänglighetsexpert som ska stå på barrikaderna här, det ska Personskadeförbundet göra.

Ett av problemen, som Susanna Laurin ser det, är att fragmentiseringen i brukarorganisationerna skapar problem med legitimiteten.

– När jag får frågan ”vad vill rörelsen?” när det gäller digitala frågor, så vet jag inte vad jag ska svara. Förutom att folk är medlemmar i sin förening så är det nödvändigt att organisationerna samarbetar för att skapa opinion kring digital delaktighet.

Lösningar på flera nivåer
EU-kommissionen känner givetvis till problematiken. När det gäller offentliga system kom lagstiftning 2018, och 2025 kommer lagstiftning för privata system.

– För att bryta den digitala exkluderingen behövs ett bra sätt att ställa frågor om hur behoven ser ut. Vad är svårt? När är det svårt? Vad skulle hjälpa då? Gäller detta alla? Jag vill kunna visa det här med statistik, då skulle det få genomslag.

Ett mer utvecklat responssystem behövs alltså. En sak som minskar transparensen är, paradoxalt nog, att anhöriga hjälper till. Hjälpen är välment men döljer hur det faktiskt ligger till och skapar ökad osäkerhet och beroende hos enskilda personer. Att få ”hjälp” är också rättsosäkert; den som har tillgång till alla uppgifter kan i teorin ta för mycket kontroll.

Enligt Susanna Laurin behövs lagstiftning, tekniska standarder, konsekvens och förutsägbarhet.

– Om vi tar bankid så behöver allihop fungera likadant. När du ska knappa dig fram, så behöver # eller * betyda samma sak. Jämt. Så att det går att lära sig det här en gång, om man nu inte är så himla teknikintresserad.

Grunden för att skapa de här förbättringarna är att samhället har ett tydligt mål att alla ska vara med. Sedan behövs särskilda lösningar på både grupp- och individnivå. Behovet av uppläst text eller specialanpassad teknik kommer att vara ungefär konstant.

– Funktionsrättsorganisationer kan göra stor nytta genom att uppmuntra till ett stegvis lärande. Att kunna prova på digitala lösningar i en trygg miljö och bland vänner kan vara avgörande för att ta sig över den initiala, ofta mentala, tröskeln, säger Susanna Laurin.

För att lära sig mer krävs också motivation. Som vän eller anhörig kan du ta dig tid att visa hur fiffigt det är att boka biobiljetter eller kolla när bussen går.

Klaga konkret
Webbtillgänglighetsdirektivet blev lag i EU 2018 och täcker alla i offentlig sektor. Myndigheten för digital förvaltning gjorde en tillsyn under förra året och mätte hur kommuner och myndigheter efterföljt lagen. En utvärdering pågår.

I lagstiftningen, som Susanna Laurin varit med och tagit fram, finns något som hon är alldeles extra stolt över: återkopplingsmekanismen. Det innebär att alla användare har rätt att ge återkoppling och säga ”den här färjan går det ju inte att boka in en rullstol på!” eller ”hur ska jag kunna logga in här utan synstöd?”. Enligt lag måste mottagaren svara inom två veckor och ge nödvändig information i ett alternativt format.

– Alla vi som tycker att det här viktigt måste nå ut med det. Det här är verkligen en rättighet. Här har du som person chansen att bidra till ökad inkludering.

Hör alltså av dig. Klaga vänligt och klaga konkret. Säg inte bara ”vilket förbannat skitsystem!” utan formulera exakt vad det är som inte fungerar och i vilken situation.

– Gruppen personer med funktionsnedsättning är världens största minoritet och en av de få grupper som vem som helst kan bli medlem av. På ett ögonblick. Det handlar inte om dem, det handlar om oss. Därför måste funkisrörelsen speeda upp nu och kräva digital delaktighet.

Lagstiftning om webbtillgänglighet
Lagstiftningen är en hjälp för alla som vill – och numera måste – skapa tillgängliga system. I november 2018 tog Sveriges riksdag beslut om en ny lag om tillgänglighet på nätet. Lagen är en anpassning till EU:s webbtillgänglighetsdirektiv och innebär bland annat att alla digitala tjänster ska bli mer tillgängliga, särskilt för personer med funktionsnedsättning.

Lagen gäller offentliga aktörer men också offentligt finansierade privata aktörer som skolor. Enligt lagen ska alla aktörer leva upp till fyra principiella tillgänglighetskrav. Digital service ska vara: möjlig att uppfatta, hanterbar, begriplig och robust.

Myndigheten för digital förvaltning (DIGG) ansvarar för att lagen följs. På digg.se kan du läsa mer om vad lagen innebär och vart privatpersoner ska vända sig för att påtala brister i tillgängligheten.

PDF 220210JL_5343-24

Kontakta oss!