Felicia lämnade de skavande normerna bakom sig
När jag var yngre ville jag hålla distans till andra amputerade, eftersom de påminde mig om att jag är annorlunda. Jag ville vara normal. Men ju äldre jag har blivit, desto viktigare har det blivit att möta människor som verkligen fattar.
En sak är säker, lever du med en skada så kommer du förr eller senare att behöva hitta lösningar på olika problem. Det kan handla om att hantera smärta eller jobbiga känslor, hitta ett hjälpmedel eller något liknande som inte alla omkring dig kan relatera till.
Personskadeförbundet fungerar som ett community som hjälper mig att skapa nya kontakter, hålla mig uppdaterad och ta del av hur andra medlemmar tänker eller hittar lösningar. Då spelar det mindre roll hur gammal du är eller varifrån du kommer.
I förbundet har jag också fått hjälp med att stärka min identitet och stå för den jag är och hur jag vill ha det. Det finns så många idéer och trånga normer om hur du ska vara som amputerad. En sådan norm är att du ska använda proteser och jag får nästan alltid frågor om varför jag låter bli. När jag säger att jag inte vill helt enkelt, så måste jag förklara. Då börjar tipsen och råden hagla över mig…
Genom Personskadeförbundets coachprojekt utbildade jag mig till coach och träffade samtidigt andra som var i samma situation som jag. Det betydde mycket. Jag kunde äntligen släppa taget och sluta känna mig misslyckad för att jag var fel.
När vi delar erfarenhet, då räcker det med en blick. Då slipper jag frågan ”varför?”.
Illustration: Anna Eriksdotter
